French Riviera Marathon
Tänkte sammanfatta loppet lite. För nya läsare så brukar jag göra det efter ett lopp, gjorde det alltid i mina gamla blogg. Varning för att det blir både långt och lite spontant :)
French Riviera Marathon 131110.
Starten redan gick vid 08,00 så blev det uppstigning mitt i natten kändes det som. Viktigt att käka i tid :)
Från vårt hotellrum kunde man se torget som började fyllas. Jag öppnade balkongdörren och hörde stämningen från människor och från pumpande musik.. allvaret föll på plats.
På torget kunde man lämna in väskor och påsar (med ombyte, personliga saker osv) som sedan kördes till målet i Cannes. Efter vi gjort det, var det dags att bege sig till startområdet. En skön förväntansfull känsla med löpare överallt!
Behaglig temperatur ute, lite molnigt och ingen vind. Jag och pappa hade på oss varsin Sverige-tröja att springa i. (Och det hade vi lite för under loppet, då jag pratade med lite svenskar och andra skandinaver).
Klockan slog 08 och starten gick. Svinladdad. Till en början tänkte vi hålla ihop under hela loppet, men det sprack efter nån km.. då vi bestämde oss för att köra varsitt lopp istället... Lite peppande ord sen skildes vi åt.
Jag hade ju föreställt mig att banan skulle vara fantastisk fin. Den var finare.
Efter milen så började det spricka upp och bli soligt. Jag hade bra känsla i kroppen, pigga ben och fräsch i huvudet än så länge :)
Några km vidare sprang det upp en mycket trevlig svensk man bredvid mig, han berättade även att ha hade sprungit 163 st marathon. Han snittade ca 12-18 st marathon per år. JAHAOKEJ, där låg man lite i lä minsann. Vi skiljdes sedan.
Jag kände någonstanns här, att jag la sluttiden och tankar på den mer och mer åt sidan.
Jag tog istället upp mobilen och fotade banan för att föreviga, pratade med främmande löpare längs vägen och har nog aldrig varit så uppmärksam på omgivningen runt omkring mig. Det var en skön känsla. Ett sätt som jag aldrig sprungit på tidigare. Och nu är jag glad att jag gjorde det, för det har skapat så fina minnen inom mig.
Runt 2 mil, så fick jag en riktig dipp. Började svida lite i benen och jag kände bara att energin gick ur. Tryckte i mig en kolhydratsgel och stannade till vid en station och gick lite medan jag drack vatten. Sakta kom jag tillbaka igen. Japp, på det igen. Halva sträckan kvar nu!
Vi sprang genom några vackra hamnar med ofantligt feta båtar, rika områden, pittoreska områden, bredvid havet, ovanför havet på en mur som fick det att tåras i ögonen. Kusten var bakom och framför. Vajande palmer. Vågorna från havet. Så fint så fint.
(Det går att förstora bilderna om ni vill)
Sedan dök den där trevliga 163stmarathon-mannen tillbaka igen. Tror vi hade sällskap i en mil eller något, och hade ett fint samtal tillsammans.
En envis motvind som inte riktig ville ge med sig förföljde oss och den blev lite starkare i vissa områden. Som en vägg ungefär...
Vid 3 mil stog solen högt. Värmen kändes lite mer påtaglig. Det blåste även upp till hårda vindar och det kastades upp både sand och vatten lite överallt från havet intill :) Stegningarna blev mer påfrestande, jag minns att jag gick vid någon backe mot slutet. Och ja, fortfarande m.o.t.v.i.n.d.
Men jag njöt ändå. Slog upp ögonen från marken och möttes av havet och vänliga människor. Jag påminde mig själv vart jag faktiskt var, i Frankrike på riverans kust. I November. Och i samband med det hittade jag tillbaka till känslan igen.
Längs med banan så serverades det vatten vid täta stationer. Som tur var, eftersom det började bli rätt så varmt.
Men till skillnad från de lopp jag sprungit tidigare, så fanns det små bord uppdukade med fika. Jo det är sant, sockerkaka, choklad, torkad frukt, färsk frukt som banan och apelsinklyftor... Så gulligt på något sätt :)
Längre fram, även nån (äcklig!) sportdryck och cocacola, perfekt med en kick från socker!!
Funktionärena var så glada och peppande! Pratade franska med en som man inte förstod...men med ett leende, så det var säkert nått snällt ;)
Stämningen på hela loppet bland löparna tyckte jag också var god, fin och omtänksam. Fick några vänliga ord och dunk i ryggen av några trevliga svenskar och norskar med!
Sista biten fylldes såklart av en trött kropp. Ljumsken av smärta, fötterna gjorde ont, baksida lår var strama och obehagliga...
Men när jag såg att vi började närma oss 4 mil sköljde en skön känsla över mig. Än hur fin banan är, är det galet skönt att det är över.
Upploppet i Cannes var inget speciellt faktiskt. Mer min egen känsla som var speciell. Som var stark, att jag sprungit ännu ett marathon, som bli mitt 5:e men i den finaste banan någonsin och glädjen över att jag äntligen tagit mig igenom 42 km.
Det var faktiskt med lätta steg jag klev över målet. I alla fall i huvudet.
Sprudlande glad tog jag emot min fina medalj och kände att detta loppet springer jag garanterat igen!
Tiden stannade på 4:12 (4:14 bruttotid) och höll ett snitt på 5:54 min/km i hastighet. Smärtorna under loppet var lindrigare, tröttheten mindre, psyket var bättre än de lopp jag sprungit innan. Om det var tempot var lägre, lite gång och stopp för att fota.. eller inställningen och upplevelsen vet jag inte. Skit samma. Bra kändes det i alla fall :)
För att ändå göra en reflektion är det min näst sämsta marathontid, men jag är nöjd med den. Så glad och tacksam att vi bokade det här loppet över huvudtaget!
Kort därefter kom pappa i mål! En stor kram, ombyte, lite häng och lite endorfinnedvarvning senare, drog jag in honom på ett cafe och köpte Farsdagsfika till oss :)
Vi hoppade på tåget tillbaka till Nice sen, mycket smidigt där man åker gratis med sin nummerlapp. Sällskap av andra glada och trevliga löpare, som vi pratade med hela vägen hem.
Alltså den där dagen, den glömmer jag aldrig.
Om ni funderar på detta lopp så säger jag bara, GÖR DET. Kankse inte ett lopp att persa på, om man är ute efter det. Lite trångt på sina ställen, vindar (och motvind!!) och stigningar men ett fantastiskt fint lopp. En miljö som hjälper dig på vägen.
Ett marathon är som bekant alltid ett marathon. Det är ändå 42 km som ska springas, oavsett om det är i någon liten stad i Sverige eller i New York. Skillnaden här blev att den fina naturen och omgivningen tog det mesta av min energi och trollade bort smärtor och andra negativa tankar. Storslaget faktiskt.
Även fast jag fått bättre tider och gjort bättre ifrån mig under andra lopp, så är detta det klart bästa och roligaste loppet jag genomfört. Utan tvekan!
Ja ni, sjukt långt inlägg som alltid, när jag ska sammanfatta lopp. Detta har ni gjort bra om ni läst ändå hit :)
KRAMAR!
Mer från bloggen
Kommentarer:
2
Challe:
Åh nästa så att till och med jag blir sugen på att springa en mara, trots att jag aldrig sprungit en mil ;)
Bra jobbat vännen!
Kramen
Svar:
liteavmalin.blogg.se
3
Rund är också en form!:
Låter helt fantastiskt!
Och som du säger; det är ju faktiskt UPPLEVELSEN som är det viktiga många gånger. :-)
Bra gjort!
Kram M
Svar:
liteavmalin.blogg.se
4
Malin:
Som alltid härlig läsning! Jag älskar såna här race reports :) Kan nästan känna stämningen och upplevelsen du hade.
Trevlig helg Malin!
Kram!
Svar:
liteavmalin.blogg.se
5
Lina:
Grattis till målgången!! härlig läsning! kan se den fina kusten framför mig, låter som en magisk upplevelse, vackert! :)
Svar:
liteavmalin.blogg.se
6
Therese:
Låter helt fantastiskt!!! Vad grym du är och även om det för dig inte var en sån snabb tid tycker jag det är jättebra gjort. Jag drömmer själv om att springa marathon en dag, kanske blir den sann! Kram och grattis än en gång till en jättefin prestation!
Svar:
liteavmalin.blogg.se
7
Therese:
Nä, det framstod inte alls så. Halvmara i Gävle i Maj är planen, det ska bli jätteroligt och kan jag genomföra den under 2 timmar vore det ännu mer roligt ;-) Kram
Svar:
liteavmalin.blogg.se
skriven
Åh va kul att läsa om din mara-upplevelse! Superskoj och vilken lyx att kunna göra en sådan sak med sin pappa! Lycka! Jag undrar hur jag ska klara av att springa marathon nu när jag är anmäld till Berlin! 4.2 mil är ju så fasligt långt! Superbra jobbat!!!