Marathonspöken?

Godkväll vänner! 
 
 
Marathon i Nice kommer allt närmare och närmare. Nästa torsdag flyger vi till Sthlm! Och dagen därpå till Nice. 
Om två veckor så har jag sprungit 42 km längs med Franska Rivieran. Helt galet när jag tänker efter!
Många frågar mig hur det känns, nervositet, mål, förberedelser osv... Och jag kan säga att jag har en helt annan känsla än tidigare. Vet inte om den skrämmer mig, till min fördel eller vad den kommer ifrån. Men jag känner mig lugn och förväntansfull!
 
Känner en stark positiv känsla med en längtan och är sugen att genomföra loppet.
Men borde man ha det om man tränat så lite löpning som jag gjort senaste månaden, det är frågan? Är jag verkligen förberedd?  Har inte några längre distanser i benen, 21 km i september och 20 km i lördags (däremellan 12-15 km nån gång i veckan..). Det är lite tankar som slår emot mig nu. Inte det att jag känner mig otränad, utan mer att jag jämför mig med hur mycket jag brukar springa innan ett marathon annars. Men, japp fortsatt lugn :)
 
Jag tror att lugnet beror på att jag ser det mer som en upplevelse än en tävling. Ska naturligtvis göra mitt allra bästa, men kommer inte att stirra blint på km-tider eller pressa mig till det yttersta.
Trodde nog aldrig att jag skulle känna så här, då det bor en liten tävlingsmänniska i mig som gillar utmaningar.
 
Ju mer jag tänker på detta, så har jag under en tid sprungit en del lopp och då ofta med fokus på nytt pers. Nästan varje gång.
Jag har nog märkt, för min del, att det är svårt att hålla ångan uppe till att hela tiden korta tiderna. 
 
Nej jag ska ner och käka baguetter, bakverk, dricka vin och njuta av ostar. Strosa längs med havet och beskåda staden. Och ja, springa ett marathon med! :) 
 
Undrar samtidigt om detta är nerver, marathonspöken som tar över nu.
Eller inte, jag har nog helt enkelt en annan inställning. Och jag tror jag gillar den här känslan. Mycket! 
 
 
 
 

Kommentarer:

1 Therese:

skriven

Jag tycker känslan verkar underbar! Jag börjar bli allt mer och mer sugen på långlopp för att just känna den där känslan, som man absolut inte kan ha på ett 10km´s lopp. Det kommer gå jättebra för dig, det är jag säker på! Kram

Svar: Klart du ska testa det! Har du anmält dig till nått än..? Håller med dig, på kortare distanser är det lätt att glömma känslan, men fr egen del även på längre lopp. Men inte nu :)
Tack för fina ord!!
Ha en härlig onsdag! Kram!
liteavmalin.blogg.se

2 Malin:

skriven

Är säker på att du kommer få en underbar helg Malin! Njut av både baguetter, vin och marathon :) Ja jag har anmält mig till Sthlm nästa år. En kompis ska springa sitt första marathon då så vi anmälde oss tillsammans. Blir kul att få dela den upplevelsen. Du då?
Kram!

Svar: Tack Malin! Jag ska njuta till max, lovar :) Ser verkligen fram emot det!Jag har inte anmält mig än, var sugen på lite annat.. men samtidigt gillar jag verkligen maran i sthlm! Ska vela ett tag till.
Roligt att dela upplevelsen med din vän, det gjorde ju jag förra året, när en av mina bästa kompisar sprang för första gången!
Kram kram
liteavmalin.blogg.se

3 Jenny :

skriven

Det låter som en kanonbra inställning tycker jag!

Svar: Tack så mycket Jenny! :)Njut av dagen!
liteavmalin.blogg.se

4 Rund är också en form!:

skriven

Låter skönt! Hoppas den håller i sig.
Sådär borde fler tänka. Sluta ställa oerhörda krav, varje gång. Utan BARA se det som en upplevelse. :-)

Svar: Jo men det tror jag att det gör, bortsett från timmarna innan, då kommer jag att flippa ur :) haha, nejdå men den vanliga nervösa känslan kommer nog!
Jag håller med, alldeles för många tränar hårt och har höga krav, däribland själva upplevelsen försvinner. I synnerhet om man kanske inte uppnått det mål man satt upp, då försvinner plötsligt känslan och stoltheten som borde vara där - alla de timmar och tid man lagt ner för att ta sig just till målet.
Ha en fiiiin dag!
kram
liteavmalin.blogg.se

Kommentera här: